Tags

, , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Du är fri.
Du är det obeskrivliga.
Du är. Ärigheten.
Du är det du defacto är.
Det som inte är föremål för beskrivningar. Som inte förändras beroend på hur någon annan beskriver dig.
Låt dig inte förminskas till det som ryms i din egen eller andras beskrivning utav dig.
Du är inte bäst.
Du är inte sämst.
Du är inte god eller ond, perfekt eller imperfekt. Du bara är.
Du har turen att vara.
Att få se.
Att leva.
En stund.
Att får se med dessa ögon.
Det är vad du är.
Detta seende.
Seendet som ser.
Inget annat.
Upplevelsen av seendet utan att ens reflektera över det.
Du är dansaren och livet är dansen.
Är dansen dålig eller okej? Är floden bra eller dålig? Är du floden eller simmar du i floden?
Är floden någonsin samma vatten? Om ej så vad är den?
Kan du hålla fast vid något i livet?
Om ej, så hur kan det vara svårt att släppa taget?
Släppa taget är en omöjlighet då inget är beständigt och fastklamrandet vid något i sig självt är en omöjlighet.
Fastklamrandet… Det är det som är drömmen. Se detta.
Släpp ej taget. Håll dig inte kvar.
Se – att du är den föränderliga floden och allt annat är en dröm, som är sann, liksom ett löv som faller i skogen utan att någon ser det.
Så sann är drömmern. Varken mer eller mindre.
Fall i tystnad utan att någon ser.
Möt mig i vinden. Jag är också där.
Vi är båda vinden som låter löven falla så som de gör.
Vi är seendet och det sedda. Och vinden där emellan.
Och ingentinget, varur vind och löv slog ut, såsom en blomma ur en stjälk, ur jord utav det som varit.

Advertisements